Historien om Washington Redskins, del 2

Redskins reser sig ur mörkret (1971-1980)

1971 var Redskins tillbaka i slutspelet efter att ha nått 9-4-1 under grundsäsongen. I slutspelet förlorade de mot 49ers, men säsongen 1971 var ändå Skins största framgång på 25 år. 1972 gjorde Skins ytterligare en bra säsong och med 11-3 så gick man till slutspelet. Där besegrade man först Packers och sedan Cowboys. I Finalen förlorade man dock mot Dolphins som i och med det fullbordade den perfekta säsongen (17-0).

De två följande åren gick Skins återigen till slutspel men båda åren slutade det med förlust direkt, först mot Vikings och sen mot Rams. 1975 missade laget slutspel, men var tillbaka 1976 bara för att återigen förlora mot Vikings, den dåtida dominanten i NFC.

1977-79 var Redskins hela tiden med i NFC East, men de missade slutspelet varje år och 1980 vann laget bara sex matcher. Detta ledde till att George Allen (som varit tränare sen 71) och sen Jack Pardee fick spraken.

Den andra gyllene perioden (1981-1998)

Efter att Pardee fått sparken 1980 så anställde Redskins Joe Gibbs som ny Head Coach. Under Gibbs ledning upplevde Skins stora framgångar och man kan argumentera för att de var 80-talets näst bästa lag, med tre Super Bowls, två av dem vinster och fem vinster i NFC East, där de bland andra spelade mot Giants som under perioden hade ligans kanske bästa försvar.

Gibbs första säsong var alltså 1981 och det kunde ha börjat bättre om man säger så. 0-5 visade tabellen efter fem veckor och Redskins såg ut att bli ligans sämsta lag, men reste de sig och vann till slut åtta matcher, lika många som de förlorade.

1982 så var det äntligen dags för en titel för Redskins, den första på 40 år. Det vi minns laget för är deras offensiv som än idag är känd dels för deras fina spel, dels för en del andra saker. Lagets QB var Joe Theismann (idag ”expert” på NFL Network) och running back var John Riggins. Lagets O-Line kallades ”The Hogs” och var kända för sitt hårda spel. Som en rak motsats till linjens hårda framtoning fanns lagets receivers som kallades ”The Fun Bunch” på grund av deras firanden efter TDs. Det var denna grupp receivers som fick ligan att förbjuda ”överdrivet” firande, en regel som idag används flera gånger varje omgång (speciellt drabbas ju Ochocinco/Johnson och TO ofta av regeln). Efter den förkortade säsongen (det var strejk 1982) så stod det klart att Skins hade gått till slutspel. I divisional round besegrade Redskins Vikings med 21-7. I NFC Championship Game mötte de Cowboys och återigen blev det en ganska enkel seger, 31-17 den här gången.

I Super Bowl XVII fick Skins spela mot Dolphins, precis som första gången de deltog i en SB. Den här gången slutade alltså det hela bättre för Skins då de vann med 27-17 efter en bra match av framförallt lagets O-Line och RB Riggins. 1983 var laget antagligen ännu bättre då de slutade med 14 segrar och två förluster, satte rekord i gjorda poäng och på alla sätt dominerade ligan. I slutspelet krossade de Rams och vann därefter en jämn match mot 49ers, det enda laget som var bättre än Skins under 80-talet. I Super Bowl XVIII blev det dock tvärstopp mot Raiders som vann med 38-9, en stor överraskning.

1984 åkte de ut direkt i slutspelet och 1985 fick de säsongen förstörd av Lawrence Taylor som sackade Joe Theismann och av bara farten bröt av hans ben på mitten, finns massa filmer på detta om man går till youtube. 1986 valde de en ny QB i Mark Rypien. Redskins var riktigt bra det här året och vann 12 matcher, trots detta var man endast ett wild card lag eftersom Giants var ännu bättre. I slutspelet fortsatte Redskins spela bra till de fick åka till New Jersey där de inte gjorde en enda poäng mot Giants i en av NFLs konstigaste matcher någonsin. Det blåste i det närmaste orkanvindar inne i Giants Stadium och Redskins hade helt klart svårare med det än Giants, Redskins punter hade bland annat en tre-fyra punts som först flög en 20 meter för att sedan vända i luften och flyga tillbaka tio meter, detta gav givetvis Giants väldigt bra field position, Giants punter var för övrigt matchens spelare...

1987 var det återigen dags för strejk i NFL och återigen så vann Redskins en titel, för de som ser ett mönster här så kan jag bara säga så här: Det finns mer än en anledning till varför jag hoppas på att konflikten mellan ägare och spelare löser sig innan säsongen…

Redskins avancerade alltså till slutspelet och väl där slog de ut Bears och Vikings på väg till Super Bowl XXII. I Super Bowl XXII vann de mot Denver Broncos med 42-10. Redskins QB under den här säsongen var Doug Williams, den första svarta QB som någonsin lett sitt lag till en titel. Där kan vi snacka om ödets ironi, laget som vägrade ta in svarta blev det första laget med en svart QB som vann Super Bowl.

Efter titeln 1987 så hade Redskins tre sämre säsonger 1988-1990, med endast en match i slutspelet, en förlust mot 49ers med 28-10.

1991 så var det så hög tid för nästa titel, nummer fem i ordningen. Redskins vann 14 matcher under grundsäsongen och i slutspelet fullständigt krossade de Falcons och Lions (24-7 och 41-10). De två förlusterna kom i mycket jämna matcher mot Cowboys (21-24) och Eagles (22-24), Redskins var alltså bara ett par Field Goals från ligans andra perfekta säsong. I SB XXVI vann man mot Buffalo Bills med 37-24. Redskins lag 1991 är ett av ligans bästa lag någonsin, antagligen topp fem, får kanske göra en sån lista någon dag.

1992 gick laget återigen till slutspel, där de dock fick respass efter förlust mot 49ers. Efter säsongen pensionerade Head Coach Joe Gibbs sig själv och laget anställde Richie Pettibon som nu HC. Petibon fick bara en säsong med laget efter en miserabel 4-12 säsong. Norv Turner tog över som tränare och höll den positionen de kommande sju säsongerna. 1994 och 95 var laget fortsatt dåligt, men 1996 vann laget nio matcher och 1997 vann man åtta matcher och laget såg ut att vara på väg åt rätt håll igen. 1997 invigdes också FedEx Field (hette då John Kent Cooke Stadium efter dåvarande ägaren) med plats för över 91 000 åskådare, den största arenan i ligan fram till Cowboys Stadium stod klar 2009 (FedEx har fortfarande fler sittplatser, men Cowboys Stadium har plats för 20 000+ stående).

I och med den positiva trenden så såg det ganska ljust ut inför säsongen 1998, men Redskins förlorade sju raka matcher och trots en stark avslutning på året så var säsongen så klart förstörd.

Dan Snyder åren (1999-nutid)

Efter säsongen 1998 hände så en sak som har gjort att Redskins idag befinner sig i en något jobbig situation. Daniel Snyder köpte Redskins för rekordsumman 800 miljoner dollar och han har sedan dess gång på gång bevisat att han är den sämsta ägaren i NFL.

Snyders första år vid makten gick det bra för Skins som avancerade till slutspelet och vann mot Lions i wild card rundan, i divisional round tog det dock stopp mot Bucs efter en jämn match som slutade 13-14. Efter det satte dock Snyder igång med det som blivit hans främsta egenskap, nämligen att sparka tränare. Norv Turner fick gå i slutet på säsongen 2000 när det stod klart att laget skulle missa slutspelet.

2001 var Marty Schottenheimer HC och han ledde laget till andra raka säsongen med åtta vinster och lika många förluster, det var inte bra nog enligt Snyder och Schottenheimer fick sparken efter endast en säsong. Ny tränare blev Steve Spurrier som överlevde två säsonger innan han fick gå. 2002 vann laget sju matcher och 2003 vann de bara fem. Detta gjorde att Spurrier tvingades bort från jobbet och in kom den gamla legendaren Joe Gibbs.

Gibbs andra era i laget blev dock inte lika rolig som den första. Inför säsongen gjorde Redskins dessutom en trade som så här med facit i hand kanske inte var så lyckad. De tradade bort Champ Bailey och ett val i andra rundan för att få Clinton Portis. Portis var i och för sig bra för Redskins i flera år, men Bailey var å andra sidan en av ligans två bästa CBs i flera år och är fortfarande topp fem i ligan.

2004 innebar ytterligare en dålig säsong, 6-10 blev resultatet. 2005 var dock bättre, laget vann tio matcher och tog sig till slutspel där de slog regerande mästarna från Tampa med 17-0. I Divisional Round fick Redskins dock stryk av Seahawks.

2006 hade Redskins oturen att spela i ligans bästa division (övriga tre lag gick till slutspel) och Redskins vann bara fem matcher. 2007 gick laget åter till slutspel men precis som två år tidigare så blev Seahawks för svåra.

Gibbs valde att avgå efter säsongen 2007 och in kom Jim Zorn, QB guru som skulle forma QB Jason Campbell till en stjärna. Redskins vann åtta matcher under året. 2009 var en mindre katastrof för Skins som bara vann fyra matcher efter en säsong fylld av konflikter där Head Coach Zorn fick mindre och mindre ansvar hela tiden. Zorn fick sparken efter säsongen och ny tränare blev Mike Shanahan.

Årets säsong var ju inte direkt någon höjdare den heller för Redskins fans. Konflikterna från 2009 fortsatte och förvärrades, framförallt konflikten mellan Shanahan och DT ”Fat-Albert” Heynesworth, den senare fick under 2009 ett kontrakt värt 100 miljoner dollar, men ville nu inte längre spela för Redskins då han inte gillade det nya försvaret. Konflikter fanns också mellan nya QBn Donovan McNabb och HC Shanahan. 6-10 slutade Redskins med under 2010 och framtiden för laget ser lite osäker ut då ingen vet vad som händer med McNabb och om Snyder kommer fortsätta stanna i bakgrunden om det fortsätter gå dåligt.